lördag 19 mars 2011

Varför älskar galningar mig?

Jag kan inte hjälpa det, jag verkar dra till mig galningar. Idag lyckades jag träffa två stycken, den ena tokigare än den andre. Kom ut ifrån stationen i Brugge och tänkte sätta mig på en bänk och vänta på att Noora skulle komma ifrån Bryssel. Då kommer det fram en kvinna i 45-årsåldern och börjar prata med mig. När hon förstår att jag pratar engelska så mumlar hon något om att jag inte kan hjälpa henne då och går undan några meter. Efter en liten stund vänder hon sig om och går fram till mig igen och säger att jag kanske kan hjälpa henne ändå. Sedan så börjar hon en lååång förklaring om att hon har någon okänd sjukdom som gör att hon går ner i vikt och tappar all ork. Ingen doktor kan hjälpa henne och hon tror att hon kommer dö snart. Hon börjar gråta och berättar sedan att hon haft detta i snart tre år och bett varje dag till gud att ge henne ett tecken så hon kan finna någon som kan hjälpa henne. Hon fick för en vecka sedan ett tecken att hon skulle finna det i Brugge. Då hittar hon att det bor en man där som hon var tajt med tio år sedan. Men han flyttade utomlands och de var ovänner och hans fru hatar henne nu. Han jobbade med alternativ medicin och hon tror att han kan hjälpa henne men hon kan inte gå dit eller ringa för han får inte ha kontakt med henne för hans fru. Men hon tror ändå att han vill hjälpa henne så hon har skrivit ett brev som hon tänkte kila fast under en sten utanför centralen som han ska komma och hämta. Så hon ville att jag skulle ringa och berätta detta för honom och hon började även skriva upp privata saker som jag skulle nämna för att han skulle tro på mig. Jag började nästan tro att jag var med i dolda kameran. Säger vänligt men bestämt att jag har bråttom, springer in i stationen och sätter mig tryggt i solen på andra sidan. Jag vet inte om hon var totalt galen eller bara sjukt tragisk..
Den andra galningen träffade jag när jag väntade på tåget. Vinkade adjö till Noora på andra sidan då han kommer och vinkade mig i ansiktet och började skrika saker. Han såg även helt tokig ut med utstående tänder och byxorna uppdragna till armhålorna.

Annars hade jag en jättemysig dag med Noora. Vi shoppade, åt på pizzahut och såg på karnevalen. Kanske slänger upp några bilder imorgon. Nu måste jag sova för söndag betyder brunch i Bryssel. Imorgon med fina Robyn som sällskap!

//Anna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar